Den där resan

Den där resan blev ju himla bra. Vi har gjort allt vi tänkte göra, sett det vi skulle se, allt har funkat bra (för det är ju lite spännande med bussar som man aldrig åkt, pendeltåg man inte åkt och tunnelbanelinjer man knappt har åkt) och fina vänner och finaste boxern har vi träffat. När jag frågade 10-åringen om vad som var bäst med resan så var svaret: Hunden! (Jag är nästan benägen att hålla med). Efter det kom globen (sthlm int. horse show) och min kompis stall/jobb. Stan och naturhistoriska var ju bra men inte lika bra som hunden. Och hästarna.

Det som det däremot inte blev sådär jättemycket av var sömn. Man blir ju fantastiskt trött av att vara på semester.

Och 2-åringen då? Hur överlevde jag utan honom? Och överlevde han? Jo, vi överlevde båda två, det gick faktiskt riktigt bra. Men det blev lite värre nu när jag kom hem. Kramigt och klängigt och till det mycket intryck från helgen att bearbeta för honom. Så idag är jag hemma med sjukt barn så att vi får rå om varandra lite extra och tanka upp kärleksreservoarerna.